Själens Sargasso, trasslar vidare i hoppfull meningslöshet... Skepp ur kurs, enda födan. Rostskrov, tjockolja, ett evigt: 3 långa-3 korta-3 långa. Ögon skelar efter ljus. Svärtans fritagning, bländande vitt...
Har DU skänkt mig vingar, låt mig då få flyga...flyga dit ingen når, eller dit alla når som blivit tilldelade vingar...dit vi välsingnade fått inträde. En VIP-klubb av någons nåde.
Men var lade du dina vingar...varför kom du inte i följe, vi viljans själar i svart och vitt och regnbåge. Du som skänkte...satt, trotts begåvning, inte i bräschen...varför...varför ville du inte fullfölja det du gav? Du hade den givna platsen...den klockrena ytan... Självförverkligande för att resa in i nästa paradis. Du storhet och litenhet, vi längtans själar...
